Bristningsgränsen
De som känner mig vet att jag har ofta åsikter om det mesta. Dessa åsikter brukar i sin tur vara starka, men inte helt orubbliga, och jag står alltid fast för vad jag tycker. På engelska skulle man kalla mig för 'opinionated'. Jag har med åren lärt mig att hålla käften i vissa fall, eftersom mina åsikter skulle vara direkt livsfarliga för mig att vädra i fel forum.
Nu har jag kommit till bristningsgränsen vad det gäller distansstudenter. (Kom ihåg, detta är mina åsikter som privatperson, inte som studentkårsmedlem.) Jag blir så jävla trött på alla dessa klagomål och felaktiga/underinformerade åsikter om studentkårens vara eller inte vara. Senast idag fick jag höra från en kursare (på distanskursen) att hon tycker att hon skänker pengar till kåren och får ingenting tillbaka. Tidigare, för nån vecka sen, sa en annan kursare (i en annan kurs) att hon inte förstår varför hon ska behöva betala pengar för något som hon som distansare inte får utbyte av, dvs. olika aktiviteter på kvällstid.
ÅÅÅÅH! *morr*
När jag hör sånt där blir jag eld och lågor! Jag sitter och skakar av ilska, samtidigt som jag försöker att, i en lugn samtalsnivå, förklara alla de "dålda" uppgifter som kåren utför, och vad vi egentligen gör för att studietiden för alla ska vara så dräglig som möjligt. Verkligheten hade sett mycket annorlunda ut om universitetet, med sina lärare och bestämmande-organ, fick lägga upp studierna precis som de själva ville. Det är bl.a. detta som distansare har svårt att förstå. Kåren är som ett fackförbund för studenter gentemot skolan.
Det låter på en del som om de tror att deras kåravgift går till att betala våra (reguljärarnas) fester och lekar. För det första skulle detta vara olagligt. För det andra finns det faktiskt viktigare saker att göra än att festa och flumma sig igenom skoltiden.
Det jag helst av allt skulle vilja göra, om jag fick, i dessa situationer är att ge de som klagar en örfil som det dånar om, skaka om dem och skrika åt dem att "TA EGET ANSVAR!! Lyft arslet från soffan och skriv ett mail till kåren/ring med dina önskemål, kolla på hemsidan, be en kåraktiv kursare att framföra dina åsikter. Gör något själv!" Vi kan inte rimligtvis servera alla på silverfat. Skulle kåren ha tid att ringa runt inför varje innevecka och informera varje enskild distansare om vad som händer? NEJ!! Så ser inte verkligheten ut!
Istället har vi hjälpmedel som infobladet "Skitsnack" (som sitter på varje toalett på Campus), hemsidan, lappar på varenda anslagstavla m.m.
Det gäller bara att dra sitt strå till stacken, höra sig för, och framför allt öppna ögonen för alla möjligheter som finns.
Tycker man att vi borde anordna nån aktivitet (som att Virres Fik ska va öppet extra, spelhåla, filmkväll) när det är innevecka, ja men berätta det för oss som kan fixa det då, för helvete! Sitt inte bara och klaga på att ingenting händer! Hur fan ska vi annars kunna veta vad ni vill ha?!
*suck* Jag blir så trött....
(Dessa mycket starka åsikter är som sagt mina som privatperson, och har ingenting med min delaktighet i studentkåren att göra, även om det är därifrån jag får kunskaperna för mina argument. Men det här kan även icke kåraktiva lära sig, genom eget ansvar/intresse. Skulle någon fråga mig om det här utanför studentkårssammanhang, är det dessa åsikter jag står fast för. Kommentera gärna, och det skulle absolut inte göra något om distansare läser detta blogginlägg. Tvärtom! Det är till er jag formulerar mig! Egentligen skulle jag vilja skrika detta från O-husets tak. Och även om jag nu är mycket aggressiv i det jag skriver, försöker jag inte på något sätt vara elak. Bara tydlig. Sen att jag är fruktansvärt frustrerad just idag, är en annan sak.)
Aaah.... *pustar*
Det var skönt att få ventilera lite ;D
(Senare samma kväll:) Idag var jag dock med om något som gjorde mig glatt överraskad! Jag var säkert inte ensam om den känslan heller. För första gången på de 3,5 år som jag pluggat här, var det distansstudenter med på ett medlemsmöte! Kors i jävla taket! De kanske äntligen börjar fatta?
Nu har jag kommit till bristningsgränsen vad det gäller distansstudenter. (Kom ihåg, detta är mina åsikter som privatperson, inte som studentkårsmedlem.) Jag blir så jävla trött på alla dessa klagomål och felaktiga/underinformerade åsikter om studentkårens vara eller inte vara. Senast idag fick jag höra från en kursare (på distanskursen) att hon tycker att hon skänker pengar till kåren och får ingenting tillbaka. Tidigare, för nån vecka sen, sa en annan kursare (i en annan kurs) att hon inte förstår varför hon ska behöva betala pengar för något som hon som distansare inte får utbyte av, dvs. olika aktiviteter på kvällstid.
ÅÅÅÅH! *morr*
När jag hör sånt där blir jag eld och lågor! Jag sitter och skakar av ilska, samtidigt som jag försöker att, i en lugn samtalsnivå, förklara alla de "dålda" uppgifter som kåren utför, och vad vi egentligen gör för att studietiden för alla ska vara så dräglig som möjligt. Verkligheten hade sett mycket annorlunda ut om universitetet, med sina lärare och bestämmande-organ, fick lägga upp studierna precis som de själva ville. Det är bl.a. detta som distansare har svårt att förstå. Kåren är som ett fackförbund för studenter gentemot skolan.
Det låter på en del som om de tror att deras kåravgift går till att betala våra (reguljärarnas) fester och lekar. För det första skulle detta vara olagligt. För det andra finns det faktiskt viktigare saker att göra än att festa och flumma sig igenom skoltiden.
Det jag helst av allt skulle vilja göra, om jag fick, i dessa situationer är att ge de som klagar en örfil som det dånar om, skaka om dem och skrika åt dem att "TA EGET ANSVAR!! Lyft arslet från soffan och skriv ett mail till kåren/ring med dina önskemål, kolla på hemsidan, be en kåraktiv kursare att framföra dina åsikter. Gör något själv!" Vi kan inte rimligtvis servera alla på silverfat. Skulle kåren ha tid att ringa runt inför varje innevecka och informera varje enskild distansare om vad som händer? NEJ!! Så ser inte verkligheten ut!
Istället har vi hjälpmedel som infobladet "Skitsnack" (som sitter på varje toalett på Campus), hemsidan, lappar på varenda anslagstavla m.m.
Det gäller bara att dra sitt strå till stacken, höra sig för, och framför allt öppna ögonen för alla möjligheter som finns.
Tycker man att vi borde anordna nån aktivitet (som att Virres Fik ska va öppet extra, spelhåla, filmkväll) när det är innevecka, ja men berätta det för oss som kan fixa det då, för helvete! Sitt inte bara och klaga på att ingenting händer! Hur fan ska vi annars kunna veta vad ni vill ha?!
*suck* Jag blir så trött....
(Dessa mycket starka åsikter är som sagt mina som privatperson, och har ingenting med min delaktighet i studentkåren att göra, även om det är därifrån jag får kunskaperna för mina argument. Men det här kan även icke kåraktiva lära sig, genom eget ansvar/intresse. Skulle någon fråga mig om det här utanför studentkårssammanhang, är det dessa åsikter jag står fast för. Kommentera gärna, och det skulle absolut inte göra något om distansare läser detta blogginlägg. Tvärtom! Det är till er jag formulerar mig! Egentligen skulle jag vilja skrika detta från O-husets tak. Och även om jag nu är mycket aggressiv i det jag skriver, försöker jag inte på något sätt vara elak. Bara tydlig. Sen att jag är fruktansvärt frustrerad just idag, är en annan sak.)
Aaah.... *pustar*
Det var skönt att få ventilera lite ;D
(Senare samma kväll:) Idag var jag dock med om något som gjorde mig glatt överraskad! Jag var säkert inte ensam om den känslan heller. För första gången på de 3,5 år som jag pluggat här, var det distansstudenter med på ett medlemsmöte! Kors i jävla taket! De kanske äntligen börjar fatta?
Kommentarer
Trackback
