idasvensson84

De som känner mig vet att jag har ofta åsikter om det mesta. Dessa åsikter brukar i sin tur vara starka, men inte helt orubbliga, och jag står alltid fast för vad jag tycker. På engelska skulle man kalla mig för 'opinionated'. Jag har med åren lärt mig att hålla käften i vissa fall, eftersom mina åsikter skulle vara direkt livsfarliga för mig att vädra i fel forum.

Nu har jag kommit till bristningsgränsen vad det gäller distansstudenter. (Kom ihåg, detta är mina åsikter som privatperson, inte som studentkårsmedlem.) Jag blir så jävla trött på alla dessa klagomål och felaktiga/underinformerade åsikter om studentkårens vara eller inte vara. Senast idag fick jag höra från en kursare (på distanskursen) att hon tycker att hon skänker pengar till kåren och får ingenting tillbaka. Tidigare, för nån vecka sen, sa en annan kursare (i en annan kurs) att hon inte förstår varför hon ska behöva betala pengar för något som hon som distansare inte får utbyte av, dvs. olika aktiviteter på kvällstid.
ÅÅÅÅH! *morr*

När jag hör sånt där blir jag eld och lågor! Jag sitter och skakar av ilska, samtidigt som jag försöker att, i en lugn samtalsnivå, förklara alla de "dålda" uppgifter som kåren utför, och vad vi egentligen gör för att studietiden för alla ska vara så dräglig som möjligt. Verkligheten hade sett mycket annorlunda ut om universitetet, med sina lärare och bestämmande-organ, fick lägga upp studierna precis som de själva ville. Det är bl.a. detta som distansare har svårt att förstå. Kåren är som ett fackförbund för studenter gentemot skolan.
Det låter på en del som om de tror att deras kåravgift går till att betala våra (reguljärarnas) fester och lekar. För det första skulle detta vara olagligt. För det andra finns det faktiskt viktigare saker att göra än att festa och flumma sig igenom skoltiden.

Det jag helst av allt skulle vilja göra, om jag fick, i dessa situationer är att ge de som klagar en örfil som det dånar om, skaka om dem och skrika åt dem att "TA EGET ANSVAR!! Lyft arslet från soffan och skriv ett mail till kåren/ring med dina önskemål, kolla på hemsidan, be en kåraktiv kursare att framföra dina åsikter. Gör något själv!" Vi kan inte rimligtvis servera alla på silverfat. Skulle kåren ha tid att ringa runt inför varje innevecka och informera varje enskild distansare om vad som händer? NEJ!! Så ser inte verkligheten ut!
Istället har vi hjälpmedel som infobladet "Skitsnack" (som sitter på varje toalett på Campus), hemsidan, lappar på varenda anslagstavla m.m.
Det gäller bara att dra sitt strå till stacken, höra sig för, och framför allt öppna ögonen för alla möjligheter som finns.
Tycker man att vi borde anordna nån aktivitet (som att Virres Fik ska va öppet extra, spelhåla, filmkväll) när det är innevecka, ja men berätta det för oss som kan fixa det då, för helvete! Sitt inte bara och klaga på att ingenting händer! Hur fan ska vi annars kunna veta vad ni vill ha?!

*suck* Jag blir så trött....


(Dessa mycket starka åsikter är som sagt mina som privatperson, och har ingenting med min delaktighet i studentkåren att göra, även om det är därifrån jag får kunskaperna för mina argument. Men det här kan även icke kåraktiva lära sig, genom eget ansvar/intresse. Skulle någon fråga mig om det här utanför studentkårssammanhang, är det dessa åsikter jag står fast för. Kommentera gärna, och det skulle absolut inte göra något om distansare läser detta blogginlägg. Tvärtom! Det är till er jag formulerar mig! Egentligen skulle jag vilja skrika detta från O-husets tak. Och även om jag nu är mycket aggressiv i det jag skriver, försöker jag inte på något sätt vara elak. Bara tydlig. Sen att jag är fruktansvärt frustrerad just idag, är en annan sak.)

Aaah.... *pustar*
Det var skönt att få ventilera lite ;D

(Senare samma kväll:) Idag var jag dock med om något som gjorde mig glatt överraskad! Jag var säkert inte ensam om den känslan heller. För första gången på de 3,5 år som jag pluggat här, var det distansstudenter med på ett medlemsmöte! Kors i jävla taket! De kanske äntligen börjar fatta?

Det känns som att poletten äntligen börjar trilla ner vad det gäller svensk grammatik! Kanske inte på grundnivå, än, men när vi går igenom det mer abstrakta lär man sig det lite automatiskt. Idag har jag t.ex. lärt mig att en prepositionsfras innehåller ofta en nominalfras, och att dessa två kan ingå i ytterligare en nominalfras.
I och för sig lärde jag mig detta redan förra året, men med repetitionen som jag har fått nu, börjar jag förstå mer på djupet vad det är vi gör och varför.
Fy fan, vad gött det känns! Jag tror jag kommer fixa detta!

Och vad det gäller alla klagomål om att Ella är en dålig pedagog/lärare, kan jag verkligen inte hålla med. Hon förklarar precis så att jag förstår, exempelvis att hon ber oss tänka efter: Kan man säga så här? Varför, varför inte? Och att hon kan gå ner på våran nivå, som modersmålstalare, är helt otroligt! Vilket intellekt denna människa har, när hon dessutom kan förklara så att vi förstår. Det kunde inte Gun...

För övrigt funderar jag på om jag ska dra mig ner på bokhandeln och kolla lite på bokrean... Egentligen är jag ute efter Potter-böckerna på engelska, men just nu har inte råd med så mycket... Vi får se vad det blir. Jag måste iaf ha ett par nya nattduksbordsböcker att läsa innan jag somnar. Jag har redan plöjt igenom nästan hela min bokhylla, så nu måste det fräschas upp lite. De måste också vara i pocket, annars blir det för tungt för handlederna.

Sen är det träning med kören. Vi ska eventuellt ha ett kort framträdande den 19:e, men vi får se.

Hej så länge!

Vet att jag redan sagt tidigare att det är mycket nu, men denna vecka känns lite extra mycket.
Har haft lektion idag, och ska ha det imorgon och på onsdag också. Jag har fått haka på Svenska A under momentet Språkets struktur, för att förhoppningsvis klara tentan i april. Grammatik är inte min starkaste sida (på nåt sätt har jag lyckats ta mig igenom grammatiken i engelskan utan större problem....)
Sen har jag tenta i Språksociologi på fredag, så nu gäller det att varva lektionerna med tentaplugget.. Vi får se hur det går, men jag är fortfarande positiv. Det kan gå vägen!

Ikväll var det spexrep igen. Tänkte att fram till kören och bandet får börja träna på låtarna ska jag nog bara vara med på informationen och uppvärmningarna. Just idag kändes det lite onödigt att sitta där och titta på, när jag vet att jag måste plugga, plus att jag var hungrig. Men annars är det självklart alltid roligt att sitta i publiken! :D

På tal om stövlar, så upptäckte jag en sak igår. Satt och zappade lite inför Oscarsgalan och snubblade in på MTV en sväng. Programmet heter Rewind och som ni säkert kan gissa (om ni inte sett det) spelas lite äldre musikvideos just där. Låten jag råkade in på var "The lonely one" med Alice Deejay. Medans jag satt där och tittade, lite road av vad man tyckte var bra musik på tiden då det begav sig, slogs jag av att sångerskan var kusligt lik någon. Gissa? Supernanny Jo Frost, hon som inte kan säga "acceptable" (som ett av de uppkäftigaste barnen jag sett påpekade i ett program). Förutom storleksskillnaden dom emellan, är dom ju fucking kopior!!
Det tyckte jag var lite lustigt...
Intressant va? Det tycker jag med ;D

Nä, nu ska jag laga mig själv lite middag och lunchlåda till imorgon!
Hej hej!



                                                                             



P.S. Alla, även jag, har en liten herr eller fröken Duktig inom sig. Vissa passar i den rollen, medan andra verkligen går mig på de få nerver jag äger. D.S.

Gud, vad jag skadar mig hela tiden!
Igår halkade jag på efterfesten och slog i röven, armbågen och skrapade upp lite på ena handflatan. Aj.
Idag skulle jag skala morötter till middagen. Det gick lite för fort och så slant jag och skar av mig halva vänstra långfingernageln. Mindre mysigt, men det gjorde faktiskt inte så ont. Blödde som fan däremot. Ska bli lite intressant att följa utväxten av nageln... Nu låter jag morbid, men va fan! Sånt e fashinerande, på ett lite äckligt sätt. Ungefär som att man inte kan ta blicken ifrån en olycksplats eller inte kan sluta stirra på riktigt, riktigt feta människor...

Annars har kvällen vart bra. Pippi dök upp vid 18-tiden och då stod maten på bordet. Nu har hon precis åkt iväg på jouren. Får se när hon dyker upp imorgon bitti...
Vi satt och kollade i mina gamla skolkataloger förut. Det var roligt att se alla gamla kort igen.
Vad liten man var i 7:an!

Jag ska nana om en liten stund. Gårkvällen tärde gött :)

God natt alla!

Herrejävlar... Mitt huvud.... Det packar snart sina väskor och går hem...

Det var som ni kanske förstår fest igår. Platsen var MittLyan. Det var jävligt roligt från första stund! Galna människor faller mig mycket i smaken! Och det finns många galna utbytesstudenter ;)
När så alkoholen tog slut på Lyan drog jag, Fraj och John till Bittens en jävligt snabb sväng. Vi hann med en öl, en ET och en halv Sissling Pear (eller va fan den nu hette... jävligt god var den iaf). När vi till sist blev utkörda på grund av stängningsdags, tyckte vi inte alls att kvällen var slut.
Så vi hängde med ett gäng grabbar (folk vi känner alltså) hem på efterfest! Det var också trevligt. Gott med pizza :)
Minns lite suddigt att jag kollade på klockan när jag gick hem genom skogen (ingen vet) och att den då visade halv 5.
Förjävla kul hade jag iaf!

(Mitt huvud vänder sig om och vinkar farväl vid horisonten)

Vet inte om det är något som ligger  luften, men alla verkar så nere just nu. Och om dom inte är nere, så är dom apatiska, liksom loj. Visst finns det omständigheter som gör det värre för vissa, men jag fattar inte riktigt vad som hänt.
Vi har drabbats av nån form av kollektiv depression, tycks det mig. De flesta har mycket i skolan, eller liknande, precis som jag, men det kan ju inte bara bero på sånt. Jag är också lite halvt apatisk för tillfället. Som en av spexarna beskrev det igår, inte arg eller ledsen, men inte glad eller munter heller. Liksom mitt-emellan, på stadig låga.

Snart måste helt enkelt ljuset komma på allvar och tina resterna av Härnta-vintern från våra stackars själar! Det skulle vi nog alla må bättre av!

Här kommer, som utlovat, bilder från bl.a. festen:

Först lite katter... ("Tjockis" inte inräknad)
  

Sen lite fest
     

Och så till sist, en bild på John på bussen hem (han sover räv).



Das war alles som jag lägger ut! Slit med hälsan ;D

Oj, nu har jag mycket att skriva om. Vet inte om jag orkar med att beskriva allt in i detalj, och jag tvivlar på att nån skulle vara intresserad av att läsa då... Jag tar snabbversionen.

Som jag sagt ett antal gånger nu, så var jag ju i Västerås (se tidigare inlägg) och festade. Det var mycket trevligt på festen. Mycket folk också. Som jag misstänkt var det väldigt roligt att träffa "gubbarna" från Götet igen, och syrrans kompisar från skolan och jobbet. Katten Leo blev dock väldigt stressad av allt folk och brôt runt omkring, så han rusade runt som en skållad hare. Stackarn.
Jag har ingen koll på hur mycket jag drack. Det är väldigt lätt att tappa räkningen på ölen när herrskapet äger en så kallad DraughtMaster, alltså en öl-tapp som på krogen, fast hemma. Däremot tror jag inte jag var så berusad... Klart att nån bit av kvällen är väl något suddig, men jag tror inte jag var så full att jag var oförskämd. Jag däckade iaf inte, som vissa andra *harkel*.
Vad jag vet med säkerhet är att jag var andra halvan av en duo som sjöng och gol på balkongen. Vet dock inte om det var jag som hördes mest.

Sen var det dags att åka hem på söndag eftermiddag, och lustigt nog så föll det sig så att John skulle spendera helgen i hufvudstaden med en vän hemifrån. Så vi åkte med samma buss hem. Det var uppskattat med sällskap! 5 timmar gick liksom lite fortare då. Bakfulla som två as satt vi och hade jävligt roligt och flummade en bra bit av vägen (jag tror han insåg hur sjuk i huvudet jag verkligen är ;D)! När vi började närma oss Härnta fick John den briljanta idéen att vi skulle käka på Macedonken. Min mage nickade instämmande, så så blev det.

Har såklart lite bilder som jag tänkte lägga ut här, men det får bli senare. Sitter nämligen på biblan i skrivande stund...

Det var allt för den här gången!

Jahopp, då var man tillbaka i Västerås, möjligtvis för sista gången. Syrran och sambon ska ju flytta till Göteborg senare i vår, så nu blir det inget mer festande i Västerås iaf. Lite tråkigt. Det är ganska kul att ha en syrra som bor i en annan stad än götet, och så nära Stockholm för den delen. Och lite synd är det ju, nu när jag äntligen lärt mig hitta i den här stan! Mitt lokalsinne brukar vara det jag är stoltast över, men här slutar det fungera som en kompass på nordpolen ;)
Men det är klart att det ska bli roligt att ha ännu en övernattningsmöjlighet i Göteborg, när det ändå är där man festar mest om somrarna! Och Älvstranden är ju inte så fel heller ;D

Annars har jag hunnit få ganska mycket gjort idag. Jag har varit på stan och köpt alkohol och margarin (vet ej om de två kan kombineras bekvämt). Sen har jag bakat vit choklad-kladdkaka (helt underbar!), städat köket och nu ska jag börja på badrummet. Nu klev självaste herren i huset genom dörren också! Då tänker jag käka först, och fortsätta städa sen.

För övrigt har jag börjat behärska Fifa fotbollsspelet på PS3... Det går sådär. Jag gör fina piruetter med gubbarna, och har gjort ett mål hittills! Sambon säger att jag är bra träning tills dess "gubbarna" (killgänget från götet) kommer och bjuder på riktig match... Whatever ;D

Nu är det mat som sagt!
Får se om jag hinner skriva nåt imorgon...

Hittade en lite rolig text igår när jag surfade mållöst genom nätet.
(Vill bara påpeka att i mina ögon finns det inga kopplingar mellan jantelagen och narcissism. Att älska sig själv behöver inte betyda att man tror man är bättre än alla andra. Så där... bara ifall ni tycker att jag är motsägelsefull i mina åsikter ;D Och, nej, jag är inte narcisstisk, men jag önskar att jag var det.)

I love myself,

I think I'm grand.

I go to the movies

And hold my hand.

I put my arms

Around my waist,

And when I get fresh,

I slap my face


                                                                                   


På tal om narcissism: Är det nån som sett nya serien "Sarah Silverman Program" som går på 2:an lite senare på kvällarna? Förjävla bra! Hon är helt lysande, och även om jag vill strypa henne nästan hela tiden för sin barnslighet (och hennes syster som låter henne hållas), så älskar jag den här serien! Ni måste kolla nån gång!

Imorgon, runt 13, åker jag med tåget till Västerås, där min kära syster och hennes sambo bor! Har blivit bjuden på förlovningsfest :D  Dom förlovade sig när dom var på Maldiverna nu i oktober, så nu ska det firas! Det blir "den vanliga" skaran av deras vänner och hans bror, och det ska bli roligt att träffa alla igen. Senaste gången var nog runt den här tiden förra året, vill jag minnas... Eller om det t.o.m. var -06... Aja, kul ska det bli iaf!
Är tillbaka på söndag kväll.

Jaha, mitt när jag satt och skrev som bäst, så stängde datorn bara av sig. Då ska den tydligen inkonsekvenskontrolleras varenda jävla gång. Och det går inte att avbryta kontrollen heller, för den reagerar inte även om jag trycker ner hela tangentbordet. Detta har ju hänt ett antal gånger nu.
Syrrans sambo säger att det kan vara nåt som är trasigt i själva maskinvaran, typ moderkortet.
Måste lämna in burken för ordentlig kontroll när jag fått pengar... *suck* blir bara så trött på att krångel.

Nu ska jag fortsätta städa och sen käka.

Vi ses!


                                                                                   

I once knew a gal from Salt Lake City
She had two cork legs and two rubber titties
She liked electricity and she ran on gas
She had a V8 pussy and a Cadillac ass





*vroom vroom*

Ajajaj! Var ute och gick (rusade) med Ella förut, båda med stavarna i högsta hugg. Det var ganska jobbigt, men som jag sa, man känner sig så duktig efteråt när man vart ute och rört på sig lite. Det här var jävlarimej inget lite, inte. Svetten rann, mitt dumma öga rann, stavarna gled ihop (teleskop). Men jag klagar inte! På allvar gör jag inte det! Jag ska fanimej göra det igen, och igen, och igen! Känner mig lite hypad.

Men nu... det är nu det värsta kickar in. Värken. I låren, både fram, bak och på in- och utsida. I rumpan, skinkor och höfter. Trodde det var illa från pumpen igår. Nänä. Där trodde jag fel.

Kommer inte (kunna) lyfta arslet ur soffan på heeela kvällen!

Så det så!
Nu ska jag käka...



                                                                                            

Idag var första gången jag var inne på Lidl. Någonsin. Har av princip-skäl hållt mig långt borta från den butiken så länge jag kunnat. Idag skulle vi dock handla ingredienser till pizzorna, så jag kände att jag åtminstone kunde följa med in. Köpte en dricka för 4 spänn också.
Men anledningen till att jag tagit avstånd är för att jag aldrig riktigt gillat idén om importerade varor från öststaterna. Nu har det tydligen blivit mycket bättre, med många kända svenska tillverkare i hyllorna också. Jästen idag var däremot inte svensk.
Det som jag har ogillat mest har väl ändå varit alla dessa diskussioner om att de inte har ordentliga kollektivavtal för sina anställda. Jag vet inte exakt hur det ser ut idag, men med en mor som är fackordförande på det företag hon jobbar för, är det här något som jag lärt mig vikten av. Att ha rediga och humanitära villkor för sina anställda är oerhört viktigt.

Joni berättade att i någon utav öststaterna (minns inte vilket land) fick de anställda inga raster för att gå på toa, med undantag för tjejer som hade mens. Dessa tjejer fick i sin tur bära en sorts mössa eller hatt eller nåt. Lagom utpekande och förnedrande...

Nu är jag ganska säker på att situationen ser annorlunda ut i Sverige, som tur är, likaså i större delen av Norden och "västra" Europa. Och som Joni påpekade, ska man tänka på det sättet, kan man ju inte handla på t.ex. H&M heller.
Och jag antar att man inte kan hålla på och racka ner på allt sånt där, då skulle man ju inte kunna göra nånting, inte ens handla på Ica (speciellt inte köttfärs ;-D). Men jag kommer fortsätta att undvika Lidl så långt jag kan, och inte stötta deras kedja med mina pengar.
Och deras förhoppningsfulla önskan om spritförsäljning kommer aldrig att gå igenom här i Sverige. Inte så länge Systemet står iaf. Inte för att jag på något sätt stöttar deras statliga monopol, men Lidl kan ju dream on, liksom.

Det var allt jag hade att säga!
:-)

Har ganska många bollar i luften för tillfället. Eller, det känns så iaf.

Var på bio igår, som sagt. Det var mycket trevligt! Filmen var helt klart sevärd, dock kanske inte nödvändigtsvis på bio. Det var många skrämsel-moment som fick både mig och John att hoppa högt. Så, där satt vi, med hjärtat i halsgropen och flaxade med armarna från och till ;-D Satte ett popcorn i halsen en av gångerna, vilket var mindre kul...
Efteråt gick vi tillbaka till Lyan för att kolla första deltävlingen i ESC, vilket var en stoooor förudmjukelse att bevittna. Herregud, tror folk att dom kan glida igenom med vad skit som helst?! *i loove europe* Yeah? Well you can just kiss my furry arse!

Tidigare, på dagen, var jag med Pippi och hennes kille på McDonalds och sen hem till mig på en kaffe och lite ishockey. Hon skjutsade ner mig till Lyan senare, och vi blev kvar en stund och snackade skit med Joni, Briddy, Timo och John (Jo kom också förbi senare till Melodifestivalen). Det var riktigt mysigt!

Idag var det pizza-bak på Lyan med utbytesstudenterna. Det var roligt att träffa alla i ett gäng igen. Pizzorna blev goda, men jag hann inte riktigt sitta ner och njuta nån längre stund, för sen bar det av till simhallen för träning.

Body Pump var något som jag höll på med minst tre gånger i veckan innan jag flyttade hit. Gymmet låg på samma gata som vårt hus, så per automatik hade man liksom inte så många ursäkter att inte gå. Däremot blev jag sjuk en vecka, och efter det blev det aldrig av att jag kom tillbaka. Riktigt synd egentligen.
Det är en rolig träningsform, med mycket styrka och mindre flaxande. Provade step-up en gång, men med min koordinationsförmåga blev det inte så lyckat. Pumpen ger mig exakt det jag vill ha ut av ett träningspass; ömmande muskler som man inte kännt av på länge, en lätt svettning, power bakom varje rörelse istället för smidighet, och efteråt ska man gärna darra. Då vet man att man har jobbat bra.
Det är inte en träning man ska rikta in sig på om man vill bli smal, utan styrkan är i fokus där. Minns att jag vart riktigt stark efter ett tag av träning, och kunde lyfta saker utan problem, som jag knappt kunnat rubba tidigare. Älskar den känslan!
Ella och jag ska försöka komma iväg och träna nu åtminstone två gånger i veckan, plus ut och gå med våra stavar! Det känns bättre om man är två som kan pusha varandra.
Sen när jag fått pengar igen ska jag unna mig själv en liten gåva. Men det berättar jag mer om lite närmare inköpsdatum!

Annars känns allt bra! Åker till syrran på torsdag (det var inte onsdag... sa fel) för att fira lite förlovning :-)
DET ska bli skoj! Saknar syrran och hennes sambo, och speciellt missarna! Allra speciellast (?) Leo (alltså katten), för han e sååå gosig!

Nu ska jag äta lax! *rädda alla laxar* (*blink blink* Melina ;-D)


           

Eller, ja.... Fick bara den låten på huvudet nu när jag skulle komma på en rubrik.

Igår satt (låg) jag och ett antal medlemmar i V-Dala och kollade på LotR hela kvällen. Maraton i all ära, men efter att ha sett filmerna ett antal gånger tidigare, så känns det inte lika spännande längre. Men det var trevligt ändå!
Och jag kan fortfarande inte stoppa mig själv från att gråta i slutet på sista filmen... Tragiskt.

Annars sitter jag här framför datorn med dålig hållning och undrar om jag är hungrig nog för att orka göra en macka eller två till frukost. Det lutar åt att det blir så.

Ikväll blir det bio med John, som sagt! Sen ska vi kolla på första deltävlingen i Melodifestivalen på Lyan! Det blir något av en helkväll, helt enkelt :)

Nä, mackor var det ja... Kanske slår på en film också för att fördriva tiden lite.



                                                                        

Håller på att läsa Peter Benchley's "Hajen" som kvällslektyr, i brist på annat, och jag har hittat lite roliga eller underliga påståenden redan i början. Kom ihåg att den skrevs 1974.
Dessa lyder som följer:

"Föralldel, hon är rätt hygglig, men hennes intelligenskvot är ungefär en kronärtskockas."

"Om han [hajen] bär sig åt så här när han är sjuk," sa Brody, "så skulle jag inte gärna vilja vara i vägen när han känner sig i form."


Och så något som jag har svårt att tänka mig stämmer in på dagens forskning om vithajen:

"Fisken gick till anfall mot båten."
"Vad fan då för?"
"Hajar är inte vidare klipska, polismästarn. De lever på instinkt och impuls. Impulsen att söka föda är stark."
"Men en båt på åtta meter..."
"En haj tänker inte. För honom var det inte en båt. Det var bara någonting stort."
"Och oätbart."
"Inte förrän han undersökte den. Du måste förstå. Det finns ingenting i havet som den hajen är rädd för. Andra fiskar flyr för större fiskar. Det är deras instinkt. Men den här fisken behöver inte fly för någon. Han vet inte vad fruktan vill säga.[...]"


Bild på filmplanschen/omslaget, och en stillbild från filmen med Richard Dreyfuss som hajexperten Matt Hooper till höger :)  ((Senare tillägg: Han som är i mitten, som spelar polismästare Brody, gick bort i söndags, 11 feb -08))

                                                     


Ikväll blir det filmkväll med V-Dala! Men jag tänkte inte komma dit före 16 iaf... Såå mycket längtar jag inte efter att se Sagan om Ringen en gång till....

Ikväll var det roligt på spexet! Det är intressant att se hur bitarna börjar falla på plats när man ser hur folk går in i sina roller bättre och bättre, och utvecklar idéer om varför just deras karaktär gör som den gör.
Man kommer på sig själv med att helt plötsligt inse att man tidigare inte riktigt vetat syftet med en scen, utan att man först nu ser sammanhanget bättre.
Det här kommer bli kanoners! Helt klart ett av de bästa spexen på länge.

Känner mig för övrigt sugen på att börja sy lite smått på min knälling (jag stavar klänning så medvetet, för det blir lite roligare så. Precis som att jag ibland säger aspgetti istället för spagetti. Och att mor säger agulf till flugor...). Eller i alla fall klippa ut bitarna och kanske börja planera lite.
Vi får se. Jag sov en stund tidigare, så det kan hända att det blir en sen natt inatt. *ååh inatt inatt e de du e de jaa*

Tittade på "Det okända" igår kväll, i brist på annat. Där var det en tant som återberättade vad en granne till henne upplevt. Grannen hade köpt 6 st tomtar som hon lade upp på vinden, och visade sin syster. Nån dag senare skulle hon visa dem för en annan bekant, men då fanns det bara 3 st i lådan. De hade letat överallt, men inga tomtar. Efter ett tag, vid jul, skulle hon ta ner de 3 tomtarna och ställa fram. När hon öppnade lådan låg där då alla 6, väl nedpackade, som om inget hänt.

Den här berättelsen påminde mig om en liknande händelse som jag var med om i gymnasiet.
Jag gick Handel och administration - tror det var i tvåan eller trean - och alla handelsinriktade program på skolan skulle ha en mässa i vårt stora fik. Vi lobbade för Virgin-Cola, och det gick väldigt bra, med riktiga produkter och allt. (Vi drack för övrigt Virgin i alla de underligaste smaker i flera månader efteråt, för vi fick alltså pallar med flaskor).

Alla utställningar hade tryckt upp diverse informationsblad och hade kanske t.o.m. fått rabattcheckar att dela ut för sin produkt. Jag plockade på mig ganska många infoblad och stoppade ner dem i min ryggsäck. Jag lade dem i storleksordning också, de minsta längst fram.

När allt var klart skulle jag och min klasskamrat gå och panta alla tomma flaskor vi hade. Vi gick till närmaste mataffär och jag minns att jag böjde mig ner för att plocka upp flaskor ur sopsäckarna. Då hade jag fortfarande min ryggsäck på mig och jag kände och hörde hur allt rasade runt där inne. "Typiskt," tänkte jag "nu ramlade allt huller om buller i alla fall". Men jag öppnade aldrig ryggan för att kolla.

Jag cyklade hem och när mamma kom hem från jobbet skulle jag visa henne sakerna jag plockat på mig. Jag öppnade ryggsäcken, men till min stora förvåning fanns det inga papper där! Där låg mitt anteckningsblock och nån penna (minns inte exakt), men det fanns inte en tillstymmelse till informationsblad någonstans! Jag rotade runt, för det hade ju faktiskt vänts upp och ner tidigare; det kanske hamnade bakom blocket eller nåt. Men jag hittade ingenting. Jag vet att jag bad mamma kolla också för att kontrollera så att jag inte blivit galen. Hon hittade inget heller.
Jag stängde då ryggsäcken och lite besviken som jag var, ringde jag min kompis och frågade om hon av misstag fått med sig mina papper. Det hade hon inte.
"Jaja, jag kanske råkade slänga dom när vi städade då..." suckade jag.

Morgonen efter skulle jag till skolan igen, och gick upp för att packa ner dagens grejer i ryggan. Döm min tappa-hakan-förvåning när jag öppnar ryggsäcken och alla informationsblad och papper som jag tagit dagen innan, ligger precis som jag lade ner dem på skolan! Allting fanns där! Vad jag kan minnas låg de t.o.m. åt samma håll som jag lade ner dem innan jag böjde mig ner och kände allt skakas om!
Jag bad mamma kolla igen, så att jag inte blivit galen i alla fall, men hon var lika förvånad som jag. Än idag kan jag inte förklara vad som hänt.

Som en sidstickare kan jag berätta att jag återgav denna historia även för en arbetskollega när jag jobbade på en skola innan jag flyttade hit. Hon hade varit med om något liknande. Hon hade haft en bok när hon var liten som varit hennes favorit, och hade läst den jämt och ständigt. En dag hade hon öppnat den och i boken låg det en till precis likadan bok. Hon hade visat det för en vuxen också. Men hon kunde inte minnas vad som blev av dubletten, för senare hade hon bara en kvar.

Tycker såna här berättelser är intressanta, eftersom det hänt mig med. Och jag har alltid tyckt om såna här nervkittlande, oförklarliga saker.


Yogan gick iaf bra igår! Det visade sig att det var Power Yoga... Det var ganska skönt, men jag märkte snabbt hur jävla otränad jag faktiskt är. Pustade och flåsade och fick t.o.m. ge upp på en övning ("plankan"). För-jävla jobbigt!
Idag är jag öm i ryggen, men det går kanske över snart.
På söndag blir det Body Pump. DET var längesen! Men jag måste ta det lugnt, för sist fick jag sån djävulsk inflammation i armbågarna att jag inte kunde böja dem på två dagar.

Ikväll är det spex-rep!!

Satt idag och funderade tillbaka på en händelse från förra sommaren, då jag var hemma i Alingsås. Just denna kväll var jag och min plastsyrra på hotellet och festade. Vi hade roligt och pratade med många gamla vänner, eftersom vi båda sällan var där och syntes ute. En utav dessa gamla bekanta var en före-detta granne till plastsyrran, som även jag lekt med när vi var små. Malin heter hon. När syrran gick fram och hälsade på henne, sade även jag: "Hej Malin." Först trodde jag inte att hon hört mig, eller kanske t.o.m. inte sett mig, för hon reagerade inte. Så jag försökte igen: "Hej Malin!" med lite eftertryck. Till min stora förvåning upptäckte jag då att hon helt enkelt ignorerade mig! Hon vägrade titta på mig och låtsades som att jag inte ens var där.
Tjejen som hon var där med hälsade däremot artigt i hand och presenterade sig. Hon tittade lite konstigt på sin vän, men sa inget om det. Jag bara skakade på huvudet åt Malin och tänkte: "Nänä, skit i det, då, om du nu är så jävla viktig..." Något som min mamma lärt mig är att man hälsar alltid, oavsett vad man tycker om personen man hälsar på. Det hör till vanligt folkvett.

Senare på kvällen frågade jag syrran varför Malin betedde sig som hon gjorde. Då får jag höra att hon vid ett tidigare tillfälle sagt till syrran, när hon pratat om mig, att "hon är ju mobbad". Alltså jag.
"VA?!" Var allt jag kunde säga. Jag blev ärligt talat helt chockad. Duger det inte att prata med någon som blev lite mobbad i högstadiet? Är hon orolig att det ska smitta eller??
Jag blev aldrig så hårt mobbad som många andra blir, utan fick höra pikar ibland om min övervikt och att jag var lite lill-gammal.

Detta var alltså det som Malin grundade sin uppfattning om mig på. Jag kan ärligt talat inte förstå hur någon kan vara så inskränkt och osäker på sig själv att man lever kvar i rollen man fick/hade på högstadiet, när man är runt 21-22 år! Borde man inte vuxit lite sedan dess? Borde man inte ha lämnat det livet bakom sig?
Tydligen inte. Jag minns bara att jag blev så arg! Jag tänkte att om det faller sig så att hon kanske skulle följa med när syrran och jag t.ex. ska åka ut nånstans för att sola eller festa, så sitter inte jag i samma bil som henne. Desto mindre om det är jag som kör.

Senare insåg jag dock att det vore ännu roligare att utsätta henne för sina egna metoder. Fast omvänt. Att om man stöter på henne nån annan gång, typ krama om henne och säga högt: "Nämen, heeeej Malin! Det var längesen!" Hehe...
Ärligt talat skiter jag i henne. Jag har viktigare saker att bry mig om.

Tycker bara det är så tyyypiskt Alingsås. Så fort man sätter sin fot där nu, så inser man att folk som inte lämnat stan, har inte heller lämnat sina stereotyper bakom sig. Jävligt lustigt egentligen, att man inser hur många ljusår mer man har mognat jämfört med dom.

Det jag ville komma till med den här utläggningen är: Alla skiter! Både du och jag, kungen, Paris Hilton, Victoria Beckham och stackars Malin...
Sensmoralen: Du är lika mänsklig som alla andra! Tro inte att du är viktigare än någon annan.

Har suttit hemma hela dagen och försökt plugga, men det gick inge vidare. Kanske berodde på att jag bara åt två leverpastejs-mackor under dagen. Jag måste börja äta mer regelbundet!

Vid 5-tiden strosade jag ner till Villan för att smaka semla. Fick höra allmäna berättelser om att den ena degen blivit sån, och den andra hade blivit på ett annat sätt. Jag tror Jonas och John släppte koncentrationen från baket efter första lyckade satsen ;)
I vilket fall som helst, så smakade det bra. Grön grädde var längesen!

Till fiket kom också lite utbytesstudenter inramlandes. Där var Greg och Dominik, turkiskorna (kan inte stava deras namn) och John. Tog lite bilder och snackade skit. Bestämde bio med John i helgen. Ska se I am legend! Det blir roligt :)

Sen bar det av hem till Monica för att öva lite sång med tjejerna och bli bjuden på morotskaka (det tog stopp ganska snabbt, där). Vi var bara fyra idag, så det blev mest skitsnack där med ;) Men lite fick vi bestämt och tränat, så nu har vi några snapps-visor att välja mellan!

Aah, har lite ont i axeln idag... Tror jag sitter fel vid datorn. Men imorgon blir det lite yoga på kvällen! Det ska faktiskt bli skönt, det var längesen nu.

Tack för mig!

(Väldigt dålig fokus på vissa av bilderna)

  

(Fick fina blommor av Tommy från plantskolan i Umeå!)

Det slog mig ganska nyss vad mycket skräp-tyska min mor lärde mig under min uppväxt som ensam-kvar-i-boet-hos-mamma-barn. För det är så här - kvinnan som satte mig till jorden är lite rolig ibland... Eller ganska knepig, kanske beskriver det bättre. Ibland kan hon komma med små glada tillrop, eller helt allvarligt brista ut till nån form av rysk-polsk operadiva mitt i köket. Eller varför inte börja dansa lite regndans sådär på torsdagseftermiddagen? Eller som sagt, vända lite på tyska fraser? För det blir ju så mycket roligare då!

För det mesta brukar jag bara titta på henne frågande när hon gör så där, för jag är så van vid det. Men nån av de första gångerna som min bästa kompis (Maria) var hemma hos oss, och bevittnade ett av mammas mindre vackra utspel, gapskrattade hon. Inte för att hon tyckte "Vilken töntig mamma du har!" - utan för att hon tyckte " Vilken rolig mamma du har!"

Tillbaka till ursprungs-tanken: Skräp-tyska. Några få exempel av det jag fått höra över åren är som följer:

Mein gottes liebe             (ska vara Mein liebes gott)
Schlafen sie mir, bitte    (ska vara Schlafen sie mit mir, bitte)  ((detta sades förövrigt när jag skulle sova))
Ja ja, Bundestag              (vet inte riktigt vad detta är eller vad hon fått det från)


Men jag älskar henne ändå!! För hon är min roliga mamma!



Här är hon runt 15-17 år :)
Ser ni några likheter?

Spex-repet var roligt ikväll! (Jag tycker förresten det låter så roligt med "spex-repet", för även om jag vet vad det är och så, så lyckas jag alltid få en bild av ett rep - ett sånt man slår knop på - i huvudet. Fattar inte varför. har aldrig vart så innan.)

I vilket fall.... Vi gjorde roliga uppvärmningar, men jag är så dålig på att skådespela. Dessutom har jag en fruktansvärt oslipad kroppsuppfattning. Det är sällan jag vet hur jag egentligen ser ut när jag gör nåt... Jag tycker mig känna att det ser ganska roligt ut. (ungen i Simpsons står och pekar *ha-ha*) Aja, alltid kul om man kan roa nån!

Har för övrigt mycket, mycket att göra i skolan. Saknar poäng för tillfället; inte mycket, men tillräckligt för att CSN ska misstycka. Dessutom är de "lätta" resterna redan klara... Bara de tuffaste och mest tidskrävande kvar.

Bit ihop nu, Ida! Du kan ju redan ana mållinjen i fjärran!

Håll till godo med Whale-Boy...

Jaha, då har man skaffat en sån här, då... Sån som man inte trodde att man skulle falla för trycket att ha. Men jag blev sugen när jag läste Stefans blogg, och tänkte "Varför inte?". Detta kunde ju vara ett bra tillfälle och en superb plats att ventilera lite tankar, känslor och en chans för mina vänner, både nära och de som vill lära känna mig lite bättre, att läsa vad som pågår i mitt hufvud och min vardag.

Pluggar gör jag, i Härnösand. Har varit här i ca 3,5 år nu. Det känns mycket längre. Ett helt liv har liksom hunnit passera sen jag flyttade från lilla stackars Alingsås till kylan. Mycket av den känslan kanske har att göra med att här har man tagit klivet från sen tonåring till "vuxen". Jag tycker mig ha mognat mycket, både tack vare miljö-ombytet, med nya vänner och allt vad det innebar, och att få ta hand om sig själv för första gången.
Jag tänkte på det häromdagen, (jag är en människa som funderar ganska mycket och ofta) att jag inte riktigt insett att jag faktiskt flyttat hemifrån, har en egen lägenhet, ekonomi och eget ansvar. Det slog mig då att jag bott i samma lägenhet sen jag kom hit, och att den fortfarande är mitt första alldeles egna hem, där jag får göra nästan precis vad jag vill, när jag vill. Det ska bli skönt att byta bostad snart. Har ju fått en lägenhet på Brännavägen, dit jag förflyttar mig nån gång i mitten/slutet på mars. Det är inte så långt ifrån där jag bor nu, men ombyte förnöjer, har jag alltid ansett.

Annars är jag en ganska positiv människa. Jag försöker ser det möjliga i nästan allt, inte det omöjliga. Det går inte att gå omkring här i livet och tänka på allt som är jobbigt och ledsamt hela tiden. Då mår man tillslut inte så bra, allt blir en pärs, och ingenting är roligt. Jag skulle aldrig överleva om jag vore så negativ som jag vet att några i min bekantskapskrets är. Dessutom blir man inte särskilt rolig att umgås med om man bara klagar och gnäller på allt. Jag håller mig helst ifrån sånt, för det drar lätt med mig ner.
Det är klart att jag ibland också bara gnäller och gnyr att allt bara är skit, men det brukar gå över ganska snart. Min mamma har lärt mig väl, vad det gäller inställningar till livet och att tänka positivt. Jag minns en plansch som min syrra hade på garderobsdörren i många år av min uppväxt. Många känner säkert igen den. Det var en bild på en tupp som vaknade upp till en leende sol och så var det en punktlista över positiva saker som man skulle tänka på under dagen. "Tänk positivt" är jag ganska säker på att överkriften var (konstigt va?). Jag försöker se den framför mig när det går lite trögt ibland.

Jag tror att folk upplever mig som en ganska glad människa. För det är jag oftast. Jag har alltid nära till skratt, och uppskattar när folk är roliga, utan att det blir för ansträngt. Ett asgarv nån gång ibland är aldrig fel. Ibland kan jag komma på mig själv (säkert som många andra) med att jag ler för mig själv, eller till och med börjar skratta, åt ett roligt minne, som någon gång då någon sa nåt riktigt roligt och man inte kunde sluta skratta. Det tror jag är nyttigt. Tänk tillbaka på roliga stunder, skratta åt det där skämtet eller den där händelsen igen, och du mår genast bättre!

Ibland kan jag komma på mig själv med att undra hur andra ser och uppfattar mig. När de tänker på mig, vad får de för känslor? Uppfattas jag som en glad och trevlig person, eller? Är jag en sån som bara är irriterande? Har jag gjort nåt vid något tillfälle som de stör sig på eller minns med avsmak? Det skulle vara intressant att veta.
Jag är en ganska känslig person innerst inne, som är mycket beorende av vad andra tycker om mig, och jag blir lätt sårad om någon har negativa åsikter om mig. Men med åren har jag blivit lite bättre på att ta kritik mot min person, och jag tror mycket av det grundar i mina år i PM. Där var man ibland i luven på varandra, sällan på allvar, men ofta som "syskon-bråk". Att ge kritik i stressade och pressade situationer är sällan bra, och den som får kritiken är ofta känsligare just p.g.a. dessa omständigheter.

Jag är också en ganska öppen person. Det finns inte mycket om mig som absolut ingen vet. Däremot finns det vissa saker som bara mina allra närmaste vet om. Men dessa saker är inte så många. Jag har alltid varit öppen och gärna berättat högt och vidt om mig själv (ibland för ointresserade öron och himlande ögon. "Nu börjar hon igen..."), och anser mig vara en person som har en inbyggd tillit till nästan alla. Jag tror på den goda människan i varje individ jag möter, om de inte bevisar motsattsen på något sätt. Riskerna med min inställning är väl att man kan bli väldigt besviken, och det har hänt mig nån enstaka gång.


Som ni märker har jag många tankar i min lilla knopp, och det skulle ta ytterligare sid-meter innan jag skrivit ner alla. Så jag lämnar resten till en annan gång. Jag hoppas att någon orkar läsa! ;-D

Ikväll är det rep med spexet! Egentligen behöver jag inte direkt vara där, men det är roligt! Och man kan ju faktiskt missa nån viktig info om man inte kommer... Eller så är det bara min lite maniska rädsla att missa något kul (som har lugnat ner sig ordentligt på senare år). Mer om det en annan gång, som sagt!

Over and out.