Städning och spöken

Igår började jag dagen med att städa lite lätt. Eller ja, städa är kanske fel ord, men plocka iordning lite i alla fall. Jag har haft kläder som hängt på torkställningen i rummet nu sen förra torsdagen, så det kändes som att det nog var torrt nu ;)
Jag är så dålig på att hålla undan sånt där. Det får vara tills jag verkligen inte står ut med det längre. Måste bli bättre på det där...

Idag har jag inte gjort så mycket. Jag har lagat mat, och det blev i och för sig ganska mycket! Känns som om jag har mat för 3 veckor frammåt (I wish).

Håller på och plöjer igenom hela "Most Haunted" (Hemsökta hus). Alla 10 säsonger. Har precis börjat på tredje. Eller plöjer och plöjer. Jag tittar när jag inte känner för att göra nåt annat.
Det är ett väldigt fascinerande program, måste jag säga. Jag skulle vilja kalla mig själv en believer, men jag kan verkligen inte ta allt i det där programmet på allvar. Man har ju iofs sett värre skit, typ de där två tanterna som springer runt och triggar varandra ("-Jag känner av en pojke". "-En ung pojke." "-Med mörkt hår." "-Jaa, och rosa träskor..."). Ibland är Most Haunted lite samma grej, men det verkar ju i alla fall som att de försöker, med situationsanalyser av diverse kunniga efteråt och sånt. Däremot tror jag inte en sekund på att han Derek, deras "spiritualist medium", inte vet vart han ska eller inte har läst på om stället innan. Även om han inte gör cold readings, så är det som om han ibland sträcker sig efter halmstrån och flummar på när han berättar vad han ser och känner.
Det här med "orber" har jag hört talas om förut, och vissa grejer de har fått med på video är riktigt snygga. Vissa ser liksom ut som konturen på något som rör sig, som att en liten bit av sidan på någon lyses upp. Det är lite fräckt.

Jag vill så gärna tro på sånt där, och jag har många berättelser från närstående som sett och hört saker, men jag vette fan om just Most Haunted är nåt jag är villig att sätta pengar på. Då tror jag mer på det mina vänner och familjen berättar.

Jag kan ta några exempel: Min kompis Maria (som var och hälsade på här i våras) och hennes vänner har vid flera tillfällen hört marsch-trummor mitt i natten från Galgbacken i Borås. Namnet pekar på precis vad det låter som; folk brukade hängas där.
En arbetskamrat, Domenico från Italien, berättade i somras att hans gamla mamma har en stor palm i en kruka hemma, som de ofta hör hur den rasar i golvet. När de springer och kollar står krukan och palmen helt normalt, men det ligger fullt med jord på golvet.
Mormor har massor av berättelser som hände henne när hon var ung, exempelvis hur hon och hennes vänner var på väg hem från en dans sent en natt och gick på en stig i skogen. Plötsligt brakar det till bakom dem, och de vänder sig om för att se en svart diligens, dragen av svarta hästar, komma dundrandes ur skogen rakt emot dem. Sedan vänder den tvärt och åker tillbaka. Kruxet med detta är att stigen de går på är inte bredare är typ 1-1,5 meter, och ingen diligens borde ens få plats att köra där, let alone vända.


Jag kan fortsätta hur länge som helst! Sånt här har alltid fascinerat mig, och jag bönade och bad alltid min mormor att dra sina berättelser för mig om och om igen. Det är jag glad för, för jag är inte säker på att hon minns det idag.

Det finns inget bättre än när någon berättar om något paranormalt som hänt dem eller någon de känner!


Jag säger som Yvette i Most Haunted:
Until next time, sleep tight.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0