idasvensson84

Jag försöker gå genom livet med ett mål: att vara ärlig mot mina medmänniskor. Och jag förväntar mig samma sak tillbaka.
Ett exempel är från gymnasiet, då jag hade lagt mig till med en dålig ovana, och mina vänner tillslut sa till mig att det var inte roligt när jag sa elaka saker på ett sarkastiskt sätt. Bra! Perfekt! Då visste jag det och kunde sluta med det!
Men när jag inte vet vad jag gör för fel eller på vilket sätt jag är störande, hur ska jag då kunna bättra mig?
Okej, man kan inte vara alla till lags, och man ska inte alltid ändra sig för att vara det, men vissa vet inte hur sårad man kan bli när man inte förstår vad man gör som är så jobbigt för just honom eller henne...
Jag vill höra vad personen tycker innan jag blir utskälld, utfryst eller får höra en taskig kommentar. Visst jag kan bli både ledsen, arg och stött, men det går över. Det gör inte svackan i självförtroendet som jag får av att inte förstå.

Jag hoppas att de som känner mig vet om detta, och att de inte håller inne med åsikter om mig som jag faktiskt skulle kunna vända. Snälla! Var ärliga mot mig innan ni snackar om mig bakom min rygg eller får mig att känna mig lika liten och meningslös som en ärta.